Häromdan postade jag den här bilden på Instagram och skröt lite om hur stolt jag var över Tom och hans fotboll. Han är en grym spelare (japp, jag har bott här tillräckligt länge för att tycka att det är ok att skriva så om mina barn), motiverad som få och med ett fokus som jag avundas.

 

 

Hans lag i år är so far obesegrade (5-0 i matcher med en skön målskillnad på 18 mål), de har en kemi som är oslagbar och det är precis det som gör de så bra, de är ett lag, inga stjärnspelare och undersåtar utan en enhet.

 

 

Vi har haft lite problem med att klubben plockar spelare från oss och sätter i lag som inte har samma kemi, inte har samma framgång, allt i hopp om att de ska lösa det lagets problem.

 

 

Vi klarar oss galant ändå, för som sagt, det här laget är en enhet som inte är beroende av någon.

 

 

Tom älskar sin tränare, sina medspelare och allt som har med dessa att göra. Han ser fram emot varje träning, match, resa med dem.

 

Och precis när han är i ett "perfekt" lag så händer det....