Hon har just fått tvillingar. Hon har visat bilder på Dagens Outfit under hela graviditeten och har varit fin och "trendig".
Nu fick hon barn för några veckor sedan och nu är det bilder på Dagens outfit igen...denna gång med smalkläder.
Det är ju superskoj för henne att äntligen få på sig tightsen och skorna. Jag förstår att hon njuter - själv är jag lite avis att det gick så rackarns fort för henne att tappa 25 kg (11 dagar!!!)...själv kämpade jag lääänge.
Well, nu har hon givetvis fått massor av kommentarer om att hon istället för att springa på stan i snajdiga outfits borde vara hemma och ta det lugnt.
Hon skriver då ett "försvarsinlägg" där hon poängterar att det minsann är hennes kropp och val etc.
Helt rätt förstås.
Men om jag ska vara ärlig så tror jag egentligen inte att det är att hon är ute och rör på sig i snajdiga kläder som är problemet.
Problemet ligger nog i HUR hon skriver dessa inlägg.
Jag tycker det är ganska vanligt i Sverige (eller rättare sagt bland svenskar och i synnerhet bland tjejer) att man alltid strävar efter den där jäkla duktigheten. Det ska liksom låta så himla självklart...så himla enkelt...
För att ge lite exempel från hennes olika inlägg så är här några - i mina ögon - duktighetsinlägg.
Kom ihåg att hon kom hem med sina tvillingar för ca 10-12 dagar sedan
" Jag har bakat (recept och bilder kommer imorgon!), fejat, sorterat bort vinterkläder och packat i kartonger"
Kan tolkas som - se vad jag är duktig..och hinner med!!!
"Såna här dagens outfit-bilder lär ni få se mycket av i bloggen framöver, nämligen då jag klär mig bekvämt för långpromenader med Urban Jungle-vagnen! Skinnjacka från Emporio Armani, solglasögon från KappAhl, scarf från H&M, skjorta från Zara, ridbyxleggings från Zara, stövlar från Marc by Marc Jacobs, väska från Louis Vuitton."
eller
"Första dagens outfit-bilden, en vecka efter att jag fått twins: pälsen är mammas (köpt på 60-eller 70-talet tror jag), tunika från H&M, ridbyxleggings från Zara, stövlar från Chloé och väska från Emporio Armani. Äntligen kan jag ha mina gamla kläder igen - och fort gick det, helt fantastiskt!"
Kan tolkas som - se jag kommer i mina smal-kläder...redan!!!
Det är liksom så...duktigt...hon är lyckad...hon är godkänd.
Är det bara jag som tycker att det här är väldigt väldigt svenskt.
Nu menar jag inte att hon det faktum att hon kommer i sina kläder och är ute och rör sig...jag skulle gärna ha gjort det och jag hurrar för henne att det gått så snabbt. Tjing pax för det liksom.
Egentligen har det här ingenting att göra med personen som skriver bloggen. Det är inte henne jag syftar på (därför skriver jag inte vem det är heller..ni som vet..tja ni vet..) jag syftar på fenomenet Duktig Flicka.
Samma symptom finns på FB.
Vissa människor har aldrig en dålig dag. Inte för att det kanske är så kul att läsa om men ibland är ett "Suck..den här dan suuuuuger" rätt ok tycker jag. Det känns liksom lite mer äkta.
Sen är det självklart så att vissa saker skriver man inte på en blogg tex, för att man vill hålla det privat.
Jag har en gång fått en fråga om jag och Mr Make aldrig bråkar, vi verkar alltid ha det så bra om man ser till vad jag skriver på bloggen.
SJÄLVKLART har vi våra fighter men det är inget bloggvärde i det i mina ögon, det finns det andra som skriver bloggar om. Jag försöker hålla en lite mer "allmän" nivå och ibland slänger jag ut en och annan tanke som dyker upp.
Som idag..då jag funderar vidare på Duktig Flicka-syndromet.
Jenny, det enda jag kan försvara henne med är att hennes jobb är att ha en modeblogg och att hon droppar lite märkesnamn etc det hör till hennes jobb. När man läser hennes försvarsinlägg så kommer det fram hur jobbigt hon haft det under slutet av sin graviditet..något jag som läsare aldrig uppfattat..
Jag håller hårt på att det är inte alltid vad du säger som retar utan HUR.
Känns som lite Solsidan, så kanske är det aningens svenskt.
Jag kan tack och lov tala om att jag inte känner igen mig alls :-)
Ha det gott
Lotta.
Jag håller precis med DU!
MEN jag tror inte att det bara är svenskt. Jag tror kanske att det mer är ett kvinnligt fenomen. Det skulle ju vara såå farligt att erkänna att man inte klarar allt och att man inte är perfekt. Kvinnor är inte snälla mot varandra! Vi som borde hålla ihop :)
Ulle-röd-strumpa - hahahahahah {asflabb}
Åååååh vad jag känner igen mig...det där duktighetssyndromet har drabbat mig med efter förlossningen. Speciellt den sista. Jag var ju rätt gammal (nästan 41) och alla bara "men ska du ha barn NU??" typ och synpunkter på hur allt skulle ändras och att jag inte var ung och bla bla. Du vet tugget. Det växte horn i pannan på mig och jag tänkte "Vänta ni". Trots kejsarsnitt (katastrof) så sprang jag 8 veckor efteråt. Smart? NÄÄÄÄ! Idiotiskt. Men jag sprang. Med en stor jävla liggvagn. För skulle jag ta i, så skulle jag ta i ordentligt! 5 månader senare springer jag Stockholm maraton! Smart? NÄÄÄÄ!
Men jag gjorde det. Om jag skulle göra om det? Njae, det var nog en tillfällig förlossningspsykos...
Ha, ha. Fast man kan faktiskt inte gå ner 25 kilo på 10-11 dagar om det inte handlar om att du mest ökat i vätska förutom bebis etc. Och då kan man ju verkligen gratulera att hon hade sådan tur att det kanske inte handlade om mer än ett par extra kilo i fett och många av de andra kilona kissades ut. Jag ser inget duktigt med det, det skulle vi väl alla vilja råka ut för, låter ju underbart.
Jag tycker inte det är typiskt svenskt att lyfta fram sig själv som duktig. Tycker snarare att vi är ganska dåliga på att lyfta fram våra bra sidor (amerikaner lär väl sig det i kindergarten och är trygga med det?)och snarare känns det väldigt svenskt att inte riktigt unna varann att glänsa lite - jantelagen.
Jag tror tjejen-vem det nu är- är lite hypoman efter förlossningen och allt hormonpåslag. Det är ju ganska vanligt precis som en del blir nedstämda.
Jag känner fullständigt igen mig i den hypomana bilden och har alla 4 gånger blivit speedad första tiden och fixat stora och små saker som ett yrväder bara något dygn efter förlossning (men yyvärr har jag inte kissat så mycket) Får se hur det blir nu.......
Mailar dig inom kort.
Dr Anna!!! long time no see här på bloggen!
Hm..jag håller med dig om att vi svenskar borde bli bättre på att lyfta fram oss själva. Amerikanerna är grymma på det och jag hoppas att det smittar av sig när vi bor här.
Jag tycker dock inte att hon lyfter fram sig själv som duktig..hon har en duktighetsstämpel över det hon skriver lite mellan raderna.
Ungefär som när folk säger att de är sååååå busy, visar fullsmäckade agendor och vill förmedla känslan av att de är så viktiga.
Amerikaner är inte "skrytiga" när de lyfter fram sig sjäva. Iallafall inte i mina ögon.
Den här tjejen gör det inte på det amerikanska sättet utan får det att låta som..hur ska jag säga...så duktigt..haha jag gillar det ordet tydligen
JAG reagerar inte på det men jag tror att det är det här som gör att hon får så många kommentarer om att hon "borde ta det lungt".
Självklart regerar JANTE som vanligt...han finns alltid där.
Hallå där..."Får se hur det blir den här gången..." är det dags igen!!! GRATTIS GRATTIS GRATTIS åh söta fina du!
Jag tror att du har helt rätt i att det är hur inläggen skrivs, snarare än som då tex att hon blivit av med sina gravkg (grattis till det, vad annat kan man säga?). Jag tror att det både är det där duktiga, samt ofta, kanske inte just i detta fallet men hos många andra, det där "kolla vad busy jag är med mitt hippa liv"-typ. Man namedroppar gärna i tid och otid och skriver väldigt gärna om sina "hemliga jättespännande projekt som jag inte får berätta vad det är men jag kommer att tjäna massor av pengar". Sånt kan irritera livet ur mig (fast jag skickar aldrig spydiga kommentarer faktiskt. Jag kommenterar inte om jag är irriterad på människan, för ingen tvingar mig ju heller att läsa :-)). Jättekul om du har roliga projekt, men är de så superhemliga så skit i att prata om dem överhuvudtaget då, tills du får! Och det kanske hör ihop med det du säger, det där kolla vad fantastiskt duktig och hip jag är-stuket. Jag håller med, fram med lite mer vardagsmänsklig-sunkighet OCKSÅ. Har människan nu tex fått tvillingar så lär det väl vara lagom jobbigt, det är också roligt att läsa om, det kompleterar glamouren så bra ;-)!! Problemet är väl kanske ibland att de som har den här sortens bloggar faktiskt inte kan skriva särskilt bra, så börjar de bege sig utanför sina, i det här fallet, moderamar, så blir det bara pinsamt. Så länge de kan stå lite kobent och stava till lyxmärken så är de safe ... Sa hon och lät inte alls bitter ;-). Ha ha! Kram!!